Jag fastnar ofta i tankar om läraryrket. Kanske lite konstigt att så många olika funderingar dyker upp nu när det är sommarlov och jag inte har varit på jobbet på flera veckor. Men det kanske är så att man ser saker och ting på ett annat sätt när man får lite distans till det.
Den svenska skolan får ju ofta mycket kritik. Det handlar om dåliga resultat i PISA-undersökningar, att det är för enkelt att komma in på lärarutbildningar, att man måste “höja läraryrkets status” osv. Och ja, jag ser dom här problemen och hanterar dom i mitt yrke varje dag. Men det har också blivit en så stark allmänuppfattning hos människor nu att de ofta inte ens vet varför vi har de problemen vi har. De vet bara att ja, den svenska skolan är under all kritik, men kan inte alltid utveckla mer än så. Då blir det också svårt att arbeta fram en lösning.
Jag kan se ett par konkreta problem, där ett av dem är tanken om att skolan automatiskt ska hålla en viss standard utan att man ska behöva jobba för det. Det håller inte jag med om. Det krävs faktiskt högre lärarlöner, mer tid till undervisning och mindre pappersarbete för att vi ska närma oss en lösning. Det är iaf vad jag tror. Sorry för åsiktsbombningen här, ni får gärna kommentera era uppfattningar. Jag vet att jag har gamla klasskamrater från lärarutbildningen som läsare, så det vore intressant att höra av ni tycker.