En intervju med Karolina Ramqvist kan börja med frågor om hur det är att skriva krönikor i DN, ge ut böcker, vinna litteraturpris, arbeta som recensent, vara chefredaktör för tidskriften Arena eller om hur det är att leva tillsammans med en annan författare (Fredrik Virtanen). Ändå måste jag börja någon helt annanstans. Med en helt annan man; Ulf Lundell. Lika bra att få det avklarat, det är så jag tänker.

Karolina Ramqvist blev ju känd för den stora massan när hon recenserade Ulf Lundells sångsamling ”Notbok. Ulf Lundell. Best of” i Dagens Nyheter. Lundell bemötte texten genom att skriva ett brev till Karolina: ”Hur är det fatt. Har du alldeles kissat på dej den här gången?”. ”Saknas pojkvän?”

Brevet publicerades -99 i den feministiska antologin antologin ”Fittstim” (Linda Skugge, Belinda Olsson och Jonna Bergh var andra skribenter i boken) som gavs ut av Bonnierägda DN-förlaget. Lundell lämnade då Bonnierförlaget Wahlström & Widstrand, efter 23 år och 13 böcker. Han skickade ett fax till DN: ”Recensenten Karolina Ramqvist är inte kvinna. Recensenten är könlös.” Sedan stämde han Bokförlaget DN för brott mot upphovsrätten och tingsrätten gav honom rätt.

Hur upplevde du konflikten när du var mitt uppe i den?
Jag hade redan offentliggjort hans brevväxling i DN långt tidigare så själva publiceringen var ingen stor grej. Jag tyckte att konflikten var illustrativ för vad vi ville säga med ”Fittstim” men jag blev också desillusionerad när jag såg min ursprungstext förvrängas av journalister som inte orkade gå till läggen och läsa. Jag bodde i Jamaica då, eller var i alla fall där mest hela tiden, så jag märkte inte så mycket. Det hade ingen stor betydelse i mitt liv, jag höll på med annat då och jag var på en plats i livet där Ulf Lundell inte var någon betydande person så jag hade lite svårt att förstå uppståndelsen.

Läs hela inlägget »