Jag förväntade mig en sak och fick en annan på sätt och vis. Inte på ett dåligt vis. Mina fräknar suger in mig som läsare direkt och vaggar runt mig i huvudkaraktären Karins värld. För så uppfattar jag det. Hon lever lite i en egen värld. Hon lever på distans. Hon är inte osympatisk, inte heller är hon en personlighet som jag gillar. Jag tycker kanske lite synd om henne, men blir även arg på att hon inget gör åt den situation hon befinner sig i. Eller hamnar i för den delen.

Fräknarna som jag väntade så mycket av gick ut starkt men bleknade mot slutet. (!) Förmodligen har jag missat något som gör att jag inte blev riktigt färdig med dem. Bra gestaltningar, försiktiga på ett verkligt sätt. (jag undrar om det finns verkliga förebilder till författarens karaktärer?) Vasaparken utanför Karins fönster är väldigt påtaglig. Lite fusk för mig eftersom jag bott i Vasastan själv. Miljöerna är så där precisa utan att ta plats och ger en tydlig bild. Sett ur ett Stockholmsperspektiv kan jag se vinklingen av polerad yta kontra vad som sker när ingen ser på. Undrar hur historien uppfattats om den hade haft en annan fond än storstaden?

Betyg 4/5

http://catonhat.wordpress.com/tag/mina-fraknar/